I Vargens lya: Inspiration

Visar inlägg med etikett Inspiration. Visa alla inlägg

Barrskog

Jag älskar barrskogar, okey?

Recension: Teckna hjältar & monster

Ett monster på monsterboken!

Titel: Teckna hjältar & monster
Författare: Esbjörn Jorsäter
Betyg: 8 av 10 tassavtryck
Serie: Teckna-serien
Originalspråk: Svenska
Bokförlag: Berghs
Tionde meningen: “Har du inget ljusbord kan du tejpa upp teckningen på ett fönster.”

Första gången jag hörde om boken var i en tråd inne på Teckning iFokus som Esbjörn Jorsäter hade skapat. Där frågade han efter någon som kunde recensera hans nya bok och som har en blogg om böcker och tecknar. Jag hörde av mej utan att direkt ha några förhoppningar om att jag skulle bli utvald, det måste liksom vara en hel drös med människor som ville göra detta. Jag fick ganska fort ett svar från Esbjörn där det stod att han skulle skicka vidare min info till förlaget. Sedan började väntan. När jag kom hem från ett kvälls/nattpass på jobbet så låg det ett brevpaket på köksbänken. Jag öppnade det och tog med mej boken till sovrummet. Jag var dödstrött, men kollade ändå i boken för… Ja, det är en bok med massa bilder i och väldigt lättläst när man är trött haha.

Smakprov på baksidestexten:
“Teckna hjältar & monster är i första hand till för att du ska lära dig teckna häftiga monster och dramatiska händelser från myternas värld.”

Jag måste erkänna att det tog tid, ork och det tog emot lite att komma igång med recensionskrivandet. För det första så har jag jobbat häcken av mej den senaste tiden, för det andra så det är skördefest här på Öland (vilket ger en massa folk som verkar ha glömt trafikvettet hemma) och för det tredje så tog det tid att fixa fram en steg-för-steg guide på hur jag gjorde en teckning efter “formeln” som beskrivs i boken. Jag gör ingenting halvdant (dock kan jag ha svårt att avsluta saker host host) och teckningen är äntligen klar. Här nedan kommer steg-för-steg guiden jag gjorde!

Jag utgick från vinkeln på skelettspökets ansikte på sidan 45, jag spegelvände skuggningen av sagohäxan på sidan 5den öppna munnen hos Kerberos på sidan 46 och det stora sjöodjureets mun på sidan 26, samt hjälp av Hermes bevingade hatt på sidan 34.

Mellan steg 3 och 4 är det ett stort hopp. Jag glömde nämligen att kartlägga processen av den slutgiltiga linearten. Oops… Här nedanför kommer en större bild på slutresultatet.

Det här porträttet gjorde att jag fick en kick, en spark, en impuls att göra en helkroppsteckning av en (för mig ännu) okänd karaktär som läste en bok, men som blivit störd i läsandet och, eftersom han är en varulv, reagerade instinktivt med att vråla åt den som stört honom. Den bilden är ännu inte klar.

Jag rekommenderar boken till den som känner att dem vill lära sig rita mer avancerade teckningar och som vill lära sig att rita egna påhittade karaktärer.

April

Det brukade vara den bästa månaden. Fylla år, våren kom. Nu: not so much. För ett år sen, samma dag som jag fyllde 24, ringde min mosters sambo och berättade att cancern hade spritt sej. Till hjärtat. Läkarna sa att hon hade kort tid kvar. Två dagar, två veckor… Jag minns inte hur länge, bara att läkarnas uträknade tid kunde slängas i soporna för min moster höll ut längre än så.
Den 25:e april 2014 kom beskedet.
Den 13:e juni ringde mamma och berättade att min moster hade gått bort tidigt samma morgon. Vakuum. Nu, nästan ett år senare. Det känns… tomt. Kampen som pågått så länge är slut. Från att ha fått höra hur läkarna på vårdcentralen sa att det “bara” var parasiter till “du är hypokondriker” till att få beskedet att dom tog in henne akut och då upptäckte cancern som spritt sej till lungor, lever, ryggen och tarmarna. Till beskeden att cellgiftsbehandlingarna inte tog. Till att cancern stod still. Till… slutet.
Storyn jag skrev på månaden efter har gått i dvala. Det mesta gick i dvala. Jag gjorde allt för att slippa tänka, slippa känna. Klippte håret, färgade håret, började studera. Allt för att slippa tänka. Det funkade väl så där.

Enda ljuspunkterna har varit djuren. Hade jag inte haft dom hade jag gått under. Mina puckokatter hittar hela tiden på korkade grejer, även om dom anser att deras påhitt inte är korkade. Stephen hittar på flest dumheter medan Gordon sover eller skriker som om han håller på att dö fast han egentligen inte gör det. Speciella nötter dessa två. Och att få leka med min kompis systerson tills jag stupar. Den ungen är underbar. Låneungar är underbara. Man får göra allt det roliga och höra från åtminstone en förälder att “det där behövde X”. Jag leker gärna med högljudda dinosaurier och deras klumpiga labradorer.
I december fick en annan kompis barn. Lika underbar den och kan bara bli mer underbar ju äldre Knött blir. Förhoppningsvis blir Knött den tuffaste och nördigaste ungen ever. Med både moster, föräldrar och busfaddrar kan det inte gå fel! Får hoppas det fram till när Knött blir tonåring i alla fall.
För några dagar sen när jag satt och kladdade på nåt som ska föreställa en karta fick jag en idé. En bok med x antal historier i bara för Knött, eller för dom närmaste. Har än så länge fått ihop den arkeologiska historien bakom landet på kartan. Dessa historier ska Knött få på varje födelsedag så länge jag lever. Bara att börja med andra ord. Med basic fantasy-raser, egna påhittade raser, länder med mera hoppas jag det kommer ge mersmak när Knött kan läsa.
Mer studier. Det blir mer av det. Har inte hittat nåt program som jag vill gå än, utan det är fristående kurser som gäller än så länge. Hittills har det bara varit arkeologi, men det kommer ändras på ganska snart. Hoppas jag i alla fall. Vill läsa mer än arkeologi, även om det är jävligt spännande.
Jag vet inte varför jag skrev det här inlägget. Det bara blev till. Nu ska jag dra vidare och göra andra saker. Vi ses!