Gott nytt år!

Jag ska… somna igen.

Foto: Brigitte Tohm

Låt oss hoppas 2017 blir bättre än 2016 var.

Projektidé!

Foto: Pavan Trikutam

I snart två år har en projektidé legat och malt i bakhuvudet. En projektidé som jag verkligen velat göra, men inte vågat ta tag i eller orkat ta tag i. Jag tänker åtminstone göra ett försök av det och se om det blir något av det. Först och främst ska jag orka med den sociala biten av det hela, det är det som tröttar ut mig mest. Jag ska orka maila hembygdsföreningar, jag ska orka skriva ut lappar att sätta upp, orka skriva “kontaktannonser” på bland annat fb och så vidare.

Foto: Andreas Eriksson

Vad babblar jag om? Vilken projektidé?
Well, projektidén jag pratar om är den som jag skriver om här. Kort sagt så vill jag samla in spökhistorier, skrönor med mera och ge ut i bokform. Med andra ord, jag vill återberätta andra människors upplevelser av det övernaturliga, med fokus på sådant som har hänt på Öland. Tanken är just nu att boken ska delas in sockenvis efter där historierna har utspelat sig. Den som vill får bidra med sin historia. Har man fler får man givetvis skicka in dem också. I dagsläget vet jag dock inte hur det kommer se ut eller hur många som är intresserade av att vara med. Hela projektet är just nu i “insamlingsfasen”.

Foto: Alex Holyoake

Vi får se vart vägen tar vägen med det här projektet. Jag vill och hoppas att fler vill se det bli verklighet. Att fler än jag vill läsa om spöken, vättar, troll och annat oknytt som “vanligt folk” har sett i modern tid och/eller fått berättat för sig av släktingar och vänner. Kolla gärna Projektidé-sidan för mer information. Skulle något vara oklart så får ni gärna höra av er!

Trött, osocial och jobbnarkoman

Foto: Kevin Curtis

Tja, så skulle man kunna beskriva mig just nu. Trött är jag konstant på någon nivå (fråga någon som känner mig så får ni samma svar). Osocial är jag på grund av jobbet, i alla fall för stunden. Eller jo, social är jag ju på sätt och vis i och med att jag kör buss där folk åker med, men social med “mitt” folk har jag inte varit på väldigt länge (om man inte räknar senaste födelsedagskalaset då). Och jobbnarkoman… Som timanställd vet jag aldrig om jag kommer få MASSOR med jobbtimmar eller om det bara blir ett par timmar (eller inga alls) per vecka. Jag jobbar hellre än sitter hemma och rullar tummarna. Jag är nöjd om jag får tre dagars jobb per vecka. Antalet timmar spelar ingen roll så länge som jag blir mentalt stimulerad av jobbet.

Blir jag inte tillräckligt mentalt stimulerad försöker jag hitta något som stimulerar mig. Ibland nästan desperat. Det är som om att jag måste bli stimulerad annars är dagen förstörd. Det är verkligen “kul” när ens hjärna funkar så här. Jag rekommenderar det inte. Livet vore nog enklare om min hjärna funkade som “alla andra”.

Foto: Mike Wilson

Jag älskar att köra buss. Jag älskar det faktum att det alltid finns något att göra medan jag kör, när jag står still. I princip alltid finns det något som ska göras. Kolla backspeglarna, sälja biljetter, hjälpa någon in med rullator, hänga upp en cykel på cykel med mera. Ibland undrar jag dock om jag verkligen orkar jobba. Som idag. Visserligen ska jag jobba eftermiddag/kväll, men just nu känns det som att det vore enklare att stanna hemma och sova. Det hjälper inte att jag haft kvällsjobb i majoritet de senaste 3 veckorna. Jag älskar som sagt att köra buss, det finns inget annat jag kan tänka mig att göra (i alla fall för stunden), men just idag ifrågasätter jag allt. Det är väl normalt antar jag.

Jobbnarkomanen inom mig kan rabbla linje 105as och 101as tidtabell nästan utantill nu. Det har gått snart ett år sedan jag blev anställd hos Nobina. Snart har det gått ett år sedan jag kraschade bakdelen på bussen från Folkeslunda mot prästgårdens stenmur i Runsten. Snart ett år av “trial and error” har gått. I början kunde jag vara 30-45 minuter tidig till jobbet. Allt för att tidspessimisten inom mig sa åt mig att jag “kommer för sent” om jag inte åkte en viss tid. Tidspessimisten håller på än, speciellt om jag ska köra Borgholmsturer.

Foto: Doug Walters

Jag lovar på heder och samvete att jag gör alltid mitt bästa på kvällsturerna även när jag ifrågasätter allt som har med mig att göra. Även om jag ibland missar helt vart någon ska, vilken typ av biljett dem ska ha och vilket betalningsmedel dem vill betala med. Vid sådana tillfällen måste jag “reboota” hjärnan och börja om. Skulle jag se ofokuserad ut och inte lyckas få det rätt från första början ber jag om ursäkt och börjar om. Det är inte lätt när man jobbat kväll flera veckor i rad och inte sett speciellt mycket dagsljus. Missta mig rätt. Jag älskar att köra på kvällen, och tydligen har folk uppskattat det då jag fått komplimanger för min körning, men ibland skulle jag vilja se dagsljus i mer än någon timme innan mörkret lägger sig. Eller innan jag somnar under långrasten mellan turer på en dag då jag kör dagturer.

Ett ungefärligt exempel på hur ett veckoschema kan se ut:
Måndag inget jobb
Tisdag inget jobb
Onsdag jobb 16:28 – 23:02 Borgholm
Torsdag inget jobb
Fredag jobb 05:59 – 16:27 Mörbylånga

Allt enligt rådande lag/regel (ni får ta detta med en nypa salt då jag är trött och inte orkar kolla upp om Kör- och vilo-tiderna bara är en regel eller en lagstadgat). Så såg mitt jobbschema ut förra veckan. Hade 49 minuters rast i Borgholm på onsdagen (20:00 – 20:49) och på fredagen hade jag långrast mellan 09:00-13:13. Specifika och bra tider, va? Kan lugnt säga att jag däckade när jag kom hem vid 09:00 och sov i tre timmar. Ändå var jag astrött när jag vaknade och låg kvar så länge som jag möjligt kunde innan jag var tvungen att gå upp, äta och sedan åka till jobbet. Ah, the glorious life of a busdriver!

Foto: Markus Spiske

Skulle någon mot förmodan sitta och läsa detta inlägg, och dessutom åka buss någon eftermiddag/kväll denna veckan, och få en chaufför som sjunger med till låtar som spelas upp från en mobil. Well, det kan vara jag. Jag har en tendens till att spela musik på mobilen medan jag kör och sjunga med. Oftast när jag är ensam i bussen och/eller när den är nästan tom. Jag har nått den punkten då jag inte bryr mig speciellt mycket om någon hör att jag sjunger ombord på bussen. Oftast är musiken på för att bussens radio inte funkar eller om den funkar så faller ingen station mig i smaken. Så då får passagerarna stå ut med min medhavda musik. För ni vet väl:

Teckning: LauriceY

Ta’t lugnt i trafiken ikväll. Kör försiktigt, se er för och kör defensivt så får alla en trevlig kväll/natt. Vi ses i trafiken!

Hemtenta och intervju med Östran

Skickade ut ett mail till både lokalradio och lokaltidningar om antologin. Idag ringde Janne Adeen från Östran upp mej. Givetvis satt jag på en lektion och kunde inte svara. Ringde upp honom senare, men då kunde han inte prata. Han ringde upp senare. Jättetrevlig man. Synd bara på den dåliga mottagningen. Minus med mobiler och starka vindar + regn. Intervjun gick bra dock. Han ville få ut artikeln redan i morgondagens tidning. Håll utkik?

Förresten, “Över en fika” finns utlagd på både bokus och adlibris. Lägg till den i bevakningslistan!

Bokus: http://www.bokus.com/bok/9789187813153/over-en-fika/

Adlibris: http://www.adlibris.com/se/bok/over-en-fika-9789187813153

Hemtenta. Denna jääääääävla hemtenta. Den driver mej till vansinne. Först pga av att jag inte visste vad läraren menade med det som rörde frågorna (antal sidor per fråga, vad som var en fråga m.m.) och nu pga att jag vill, verkligen VILL, skriva men får inte ut ett enda jävla ord. Hallå, writer’s block. Suck.

Aja, skit i hemtentan ni. Ni gör den ändå inte (om ni inte går arkeologi på Linné då…). Håll utkik efter intervjun i Östran imorgon istället!(?)

Nu ska jag gå och freaka ut över intervjun och hemtentan. Ses!

Åh! Är det november snart?

Redigering och tävling

Redigerade en kort story igår.
Är väldigt nöjd med den, men jag lär fortsätta redigera den tills jag är nöjd. Jag älskar temat som story är uppbyggd på. Tänker dock inte berätta allt för mycket vad den går ut på då storyn ska skickas in till en tävling där en av reglerna är att den inte får vara publicerad tidigare. Håller hellre tyst och väntar på att vinnaren av tävlingen koras. Berättar med andra ord när tävlingen är över, vilket lär bli nån gång i november. Det bästa vore ju om jag fick första priset, men jag blir glad om jag hamnar bland top 10. Håll tummarna för att det går bra för mej?

Det är fortfarande oktober…

Dom som har hållit på med NaNoWriMo vet hur det känns.Det är olidligt att behöva vänta på att november ska komma samtidigt som man har panik över att november snart är här. NaNoWriMo är vår vän och baneman….

I väntan på NaNo tänker jag roa mej med att fixa lite på bloggen.
Tanken är att fixa den inför hösten som har kommit. Nytt färgschema, eventuellt en ny header and so forth. En del har redan skett som ni kanske ser. Tyckte det behövdes en make over innan november kommer. Ni ser vad som är viktigast, nämligen NaNo…

En liten uppdatering på orkidé-fronten
Tja, det “råkade” följa med en orkidé hem från affären host, host. Och pappa kom hem med en blommande (!) orkidé som nån hade slängt i soporna. Stackarn. Båda två står nu i fönstret och livar upp tillvaron med sina blommor. Båda två är så fina ♥

 

En annan uppdatering vad gäller bloggen är sidorna
Här uppe ovanför inläggen och under headern finns just nu två sidor: Startsida och Önskelista. Önskelistan gäller dom böcker som står näst på tur son jag vill ha i min bokhylla. Det kan komma fler sidor, men dom som finns just nu får räcka.

Tja, det var nog allt för den här gången. Eller, vänta… Är det november snart?

Bloggvila samt en uppdatering

Jag lever!
Det blev en oplanerad bloggvila efter senaste Camp NaNo. Det var dock behövligt.
Tänkte berätta lite om vad som har hänt sedan senaste uppdateringen (se Camp NaNo dag 21).
Jag har blivit med orkidéer! Tre Phalaenopsis (brudorkidéer) och en Cambria. För stunden känns det som om jag inte kan något om dom, även om jag fått lite hjälp på ett forum med brudorkidéerna.
Till höger är min Cambria Brassia Toscana. Föll stenhårt för den när jag såg den. Den är så fin!
Tänker inte bomba bloggen med bilder på mina orkidéer, det känns lite onödigt. Dock måste jag visa bild på mina Phalaenopsis också innan jag fortsätter med uppdateringen.
Dessa två är Phalaenopsis Elegant Pola Dots (den till höger med vita med lila fläckar) och Phalaenopsis Taipei Gold x Brother Lawrence (den gul-lila till vänster). Den tredje har jag ingen bild på när den blommar. Den är en liten keikis (stickling) från en moderplanta.
Till något helt annat, nämligen min mobil.Ja, jag vet. Jävla I-landsproblem, men jag tycker saker borde funka that’s all + att jag behöver den för att vara nåbar för familj och pågående framtida jobb. Den har krånglar KONSTANT sedan dagen då ett år hade gått förbi av någorlunda smärtfritt användande. Skärmen fryser whenever den känner för det, oavsett om jag är inne på en app eller bara på vanliga menyn eller startskärmen. När jag försöker låsa upp den så förblir skärmen svart, och när jag trycker en gång till på påknappen/låsknappen hörs låsljudet men skärmen förbli svart. Tredje gången gillt så visar sej äntligen låsskärmen och då kan jag äntligen låsa upp den. Har skickat den på service två gånger för samma fel och båda gångerna har jag fått tillbaka den med orden “den har haft en godkänd uppstart så det är inget fel på den. Seriöst? Så bara för att telefonjäveln funkar hos er på verkstan så är det inget fel på den? Wow, vilken logik… Nu är det tredje gången gillt för SAMMA fel. Hör jag samma anledning till att dom skickar tillbaka den då vet jag inte vad jag gör. Suck.
Jobb och skrivande då?
Nämnde ovan att jag har pågående, “framtida” jobb. Tja, jag vill inte tala om vad det är än då det inte är riktigt klart än. Jag lovar att jag talar om det i ett senare inlägg!
Skrivandet har tagit tid. Jag vill, men stirrar bara på laptopen och mina anteckningsböcker. Jag vet inte varför, men jag har inte velat röra datorn på länge, mest på grund av att word inte längre funkar (vafan är det för skit med prenumeration på word? seriöst… I-landsproblem igen, jag vet). Ska ta tag i skrivandet så fort som möjligt. Jag saknar mina karaktärer och deras dumheter.
Gordon och StephenKatterna mår bra, eller jag hoppas det. Upptäckte häromdan att Gordon läcker urin lite då och då. Måste ringa vetten och höra med dom om dom tror att det är något. Känns inte okey då Gordon precis ska fylla 4 år (den 5 september) och läcker urin. Har redan gått igenom dom “bästa” och sämsta scenarion som kan ha drabbat honom. Svag muskulatur och inkontinens är dom “bästa” scenariona medan njurproblem och urinvägsinfektion är dom sämre. Jag vill inte att det ska vara nåt allvarligt, samtidigt som jag vill ha reda på om det är nåt och vad i såna fall. Suck. Aja, det fixar sej nog. Vill ha kvar min rö’ dretong ett tag till.
Oh! Glömde nästan.
I senaste numret av Tidningen Skriva finns min tweet om tandvärk och tidningens inverkan på den. Kan säga att det var priceless när jag såg deras svar. Haha!
Nå, det var nog allt för den här gången. Vi hörs!

Augusti är här igen

Ja, augusti är här och jag har fortfarande inte klarat av Camp NaNoWriMo. Det beror mest på att jag inte har orkat.
Studierna har krånglat hit och dit, och mitt humör har svängt upp och ner på grund av det. Men skriva har jag hunnit gjort. Kom upp i ca 25.000 ord innan jag tappade orken. Frukta icke, orden finns kvar och maler på i huvudet på mig. Dem ska nog komma i pränt nån gång. Siktar på att vara med i novembers omgång av NaNoWriMo. Hoppas mer ord vill gå i pränt då!
Som ni ser har jag ändrat lite på bloggen. Jag hoppas det ska få mej att vilja uppdatera lite oftare än varannan månad.
Har läst ytterst få böcker i sommar.
Jag har läst ut en av John Flanagans böcker i Ranger’s Apprentice serien (Spejarens lärling). Dem går inte att lägga ifrån sej!
På tal om nåt annat.
Vi har fått tillökning i form av en liten uslig katt vid namn Stephen. Liten, smal och sjuk var han när han kom till oss utan att vi visste det. Full magen i mask, “hyresgäster” i öronen (öronskabb), men med ett otroligt go från start. Vad annat kan få en att fortsätta gå när man är nere och inte orkar? Lilla skitkatt ♥

Hösttema

Ja, nu har hösten hittat hit till bloggen också.
Idag är jag ledig, lärarna är på grön lärarkonferens, och vädret är småtaskigt så man får stanna inne. Dock finns det ingen ork att göra nåt alls.

Idag vill jag bara sova, men det kan man ju inte göra.
Speciellt inte när man är oerhört taskig mot “S” i manuset. Måste ju hjälpa stackarn ur det också och inte låta honom lida längre än nödvändigt.

Ha en trevlig måndag allihopa!

Från Punkt A till Punkt B.

Har räknat ut hur länge det tar att gå från Punkt A till Punkt B.
Herregud, vad har jag gjort mot stackars “S”?

Från Punkt A till Punkt B är det 892 km enligt Google Maps.
Stackars “S” ska gå hela den sträckan, vilket i verkliga livet skulle ta 7 dagar och 16 timmar. MEN eftersom storyn utspelar sej då det inte fanns asfalterade vägar och trottoarer, så tar det liiiiite längre tid än så. Att gå genom skog och mark är ingen dans på rosor precis.

Blev ju tvungen att kolla upp hur lång tid det tog mellan varje del av resan också. Det tar sin lilla tid att gå för “S”. Fast med tanke på att Google Maps är baserat på nutid så fick jag ta i lite.

Nä, nu ska jag återgå till planeringen av “S” underbara resa, (med sarkastisk ton på underbar). Resan är ju inte så underbar när det kommer omkring.

Time to break in my new notepad!

Kurt Vonnegut - Advice on Short Stories

Kurt Vonnegut – Advice on Short Stories

Kurt Vonnegut tipsar om hur man skriver noveller på ett bra sätt.På nåt konstigt sätt så gillar jag tips nummer 6 bäst…

1. Use the time of a total stranger in such a way that he or she will not feel the time was wasted.
2. Give the reader at least one character he or she can root for.
3.Every character should want something, even if it is only a glass of water.
4. Every sentence must do one of two things – reveal character or advance the action.
5. Start as close to the end as possible.
6. Be a sadist.
7. Write to please just one person.
8. Give your readers as much information as possible as soon as possible.