Leta i den här bloggen

onsdag 10 maj 2017

Husdjur del 1

sarah-dorweiler-105888
Foto:
Sara Dorweiler

Jag har alltid haft husdjur. Det finns inget bättre, ingen mer förstående än ett husdjur. Pälsdjur, kräldjur… Husdjur är bra helt enkelt. Sist jag skrev ett inlägg (den 7:e april) var rent allmänt inte en bra dag för mig. Ännu sämre blev den dagen, helgen och den nästföljande veckan efter då terrordådet hände. Jag insåg inte förrän efteråt hur jag indirekt blev påverkad av det som hände. Alla nyhetsrapporteringar på sociala medier, oroliga människor i forum grupper med mera bidrog till att jag drog mig undan allt vad sociala medier heter. Jag orkade inte. Jag fattade inte varför först, men sedan så insåg jag att jo, all rapportering kring det som hänt i Stockholm påverkade mig negativt trots att jag själv inte var där eller kände någon som var där då det hände. När något sådant händer är jag glad att jag har mina katter. Speciellt ett visst pucko som heter Stephen.

IMG_5070
För att förtydliga: Detta foto tillhör mig, Vargen Johansson.

Vissa dagar behöver jag dig nästan mer än något annat. När världen har tagit idiotpiller påminns jag om hur mycket jag behöver dig. Oavsett vad som än händer så hittar du alltid på något jävelskap som roar både dig och den som ser på.

Mitt pucko som klättrar upp överallt. Bokhyllor, skåp, altantak. Du klättrar in i skåp fastän dem lutar så mycket att du med största möjlighet kommer få skåpet över dig. Upp i bokhyllor fyllda med böcker och andra saker som står i vägen, trots det ska du ligga precis är det är som trångast för där, där lyser solen.

 

Mitt nöt som hoppar i badkaret i tron att vattennivån bara är 10cm och sen står med vatten upp till halsen. Du ger mig onda ögat. “Så här mycket vatten var det inte förra gången! Vad fan har du gjort?!”.

 

Min knäppkatt som följer efter en överallt och som sen blir instängd i förrådet för att man inte sett dig. När man sedan letar efter dig och inte hittar dig, och man blir mer och mer övertygad om att du tagit dig ut och aldrig kommer tillbaka igen… Då faller något hårt i förrådet. Då hittar man dig där i förrådet, glad som en nyskiten ko över att du fått leka ostört i ett förråd med massa saker som luktar (läs stinker) av bland annat gräs, tvättmedel, toalettpapper och skurmedel.

 

Mitt pucko som inte svarar när man ropar för du har för kul där inne i förrådet. Fan vad du skräms när du inte svarar! Men gud nåde om jag inte svarar när du skriker för full hals i andra änden av huset. Herregud.

 

Mitt nöt som hoppar upp på altantaket och som sen inte kommer ner för du sitter fast. Mitt totalpucko som sen vägrar gå ner när man klättrat upp på staketet för att hjälpa dig ner. Vad fan, bestäm dig liksom!

 

Mitt pucko som hellre ligger på fönsterbrädan samt inkilad mellan bokhyllan och skrivbordet för att solen skiner där istället för att ligga i sängen, där solen också skiner. Nej, varför göra det enkelt och bekvämt? Trångt och inkilad mellan möbler ska det vara!

Du har överlevt en invasion av binnikemask och öronkvalster som du fått när du varit på äventyr med dina syskon och din mor. Du har överlevt en tur i tvättmaskinen för din nyfikenhet tog överhanden en kväll när det skulle tvättas. Du har överlevt en hundattack där du gav hunden mer stryk än den lyckades ge dig. Du har fler skruvar lösa än det står hästar i stallet. Ärligt talat så tror jag att du bara har en halt och blind falabella hemma ibland men vad fan gör det?


Mitt pucko. Vissa dagar behöver jag dig nästan mer än något annat. Lösa skruvar eller ej, du är en sol när världen är mörk.

 

IMG_20170408_082251_012

95D03775724D5D3F84C77FF3BFA11F93[3]

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En kommentar eller två vore roligt att få :)
(anonyma kommentarer besvaras inte)