April

Det brukade vara den bästa månaden. Fylla år, våren kom. Nu: not so much. För ett år sen, samma dag som jag fyllde 24, ringde min mosters sambo och berättade att cancern hade spritt sej. Till hjärtat. Läkarna sa att hon hade kort tid kvar. Två dagar, två veckor… Jag minns inte hur länge, bara att läkarnas uträknade tid kunde slängas i soporna för min moster höll ut längre än så.
Den 25:e april 2014 kom beskedet.
Den 13:e juni ringde mamma och berättade att min moster hade gått bort tidigt samma morgon. Vakuum. Nu, nästan ett år senare. Det känns… tomt. Kampen som pågått så länge är slut. Från att ha fått höra hur läkarna på vårdcentralen sa att det “bara” var parasiter till “du är hypokondriker” till att få beskedet att dom tog in henne akut och då upptäckte cancern som spritt sej till lungor, lever, ryggen och tarmarna. Till beskeden att cellgiftsbehandlingarna inte tog. Till att cancern stod still. Till… slutet.
Storyn jag skrev på månaden efter har gått i dvala. Det mesta gick i dvala. Jag gjorde allt för att slippa tänka, slippa känna. Klippte håret, färgade håret, började studera. Allt för att slippa tänka. Det funkade väl så där.
Enda ljuspunkterna har varit djuren. Hade jag inte haft dom hade jag gått under. Mina puckokatter hittar hela tiden på korkade grejer, även om dom anser att deras påhitt inte är korkade. Stephen hittar på flest dumheter medan Gordon sover eller skriker som om han håller på att dö fast han egentligen inte gör det. Speciella nötter dessa två. Och att få leka med min kompis systerson tills jag stupar. Den ungen är underbar. Låneungar är underbara. Man får göra allt det roliga och höra från åtminstone en förälder att “det där behövde X”. Jag leker gärna med högljudda dinosaurier och deras klumpiga labradorer.
I december fick en annan kompis barn. Lika underbar den och kan bara bli mer underbar ju äldre Knött blir. Förhoppningsvis blir Knött den tuffaste och nördigaste ungen ever. Med både moster, föräldrar och busfaddrar kan det inte gå fel! Får hoppas det fram till när Knött blir tonåring i alla fall.
För några dagar sen när jag satt och kladdade på nåt som ska föreställa en karta fick jag en idé. En bok med x antal historier i bara för Knött, eller för dom närmaste. Har än så länge fått ihop den arkeologiska historien bakom landet på kartan. Dessa historier ska Knött få på varje födelsedag så länge jag lever. Bara att börja med andra ord. Med basic fantasy-raser, egna påhittade raser, länder med mera hoppas jag det kommer ge mersmak när Knött kan läsa.
Mer studier. Det blir mer av det. Har inte hittat nåt program som jag vill gå än, utan det är fristående kurser som gäller än så länge. Hittills har det bara varit arkeologi, men det kommer ändras på ganska snart. Hoppas jag i alla fall. Vill läsa mer än arkeologi, även om det är jävligt spännande.
Jag vet inte varför jag skrev det här inlägget. Det bara blev till. Nu ska jag dra vidare och göra andra saker. Vi ses!