Camp NaNo dag 21

Tiden flyger iväg. Och som vanligt är jag dålig på att uppdatera. Suck.
Aja, jag har i alla fall snart nått mitt mål på 30.000 och det innan sista dagen. Har fått ihop lite över 28.000 ord. Behöver bara 2.000 till så kan jag känna mej nöjd. Dock har jag inte kunnat skriva på min huvudstory så jag har skrivit lite på en av dom gamla istället.
Nu så här i slutet av juli kunde jag inte låta bli att gå igenom några gamla bilder från förra året vid den här tiden. Gissa vad jag hittade?

En råtta!
Nej, det är faktiskt Stephen för ett år sen. Han vägde 900gram när vi fick hem honom, veckan efter hade han tappat nästan 200gram i vikt. Det var då som pappa hittade och drog ut en mask ur lillskiten. Det var bara att åka och köpa avmaskningsmedel som vi sen fick i honom. Knäpp som han var (och fortfarande är) åt han glatt upp pastan. Sen dess har han varit maskfri.

En gång i tiden fick “råttan” plats i skålen till hushållsvågen, men inte nu längre. Nu får nån av oss glatt ställa oss på vågen tillsammans med honom. Jag trodde aldrig att han skulle bli så stor som han är, speciellt inte med tanke på hur satans liten han var.

Inget kommer ändra den här kattens attityd till livet. Inte ens incidenten i maj har ändrat honom nämnvärt.
Båda skitungarna mår bra. Dom tvingar ut mej och resten av hushållet ut i solen på morgonen så dom får komma ut.
Nej, nu ska jag återvända till dom sista 2.000 orden så jag är klar med årets camp nano. Jag ser fram emot att få redigera texterna sen, om nu skrivprogrammet låter mej öppna filerna…
Vi ses!