NaNoWriMo är slut, vad händer sen?

Foto: Pavan Trikutam

NaNoWriMo är slut sen en vecka. Som vanligt infinner sig skrivkoman. Vad gör jag nu? Vem är jag? Vad gör jag här? Vad gör “normala” människor när november är slut?

Rent logiskt sett vet jag vad jag ska göra. Skriva mer på storyn, skriva mer på comic book-manuset, redigera det som skrivit, läsa, redigera mer, läsa lite till, redigera mera etcetera. Men nej, istället har jag suttit och stickat istället för att skriva något alls. Ni kan se det jag stickat på >>här<<. Hobbyer är ett måste annars klarar jag inte av vardagen, speciellt om det är dagar då jag bara sitter hemma och inte gör något. Som timanställd busschaufför så vet man liksom inte hur nästa veckas schema kommer se ut, utan man får ta det som det kommer, något som var väldigt svårt för mig i början. Jag gillar rutin, min hjärna älskar när saker går inom inrutade ramar. Det är lite därför som jag stannade kvar i skolsystemet. Alla dagar var redan uppritade och klara, det fanns en mall. Sedan när jag började jobba som timanställd blev det haveri i min hjärnas maskineri. Jag hade inte längre kontroll över något kändes det som. Kontroll är något som min hjärna verkligen hatälskar. Nu, nästan ett år efter anställningen, så vet min hjärna vad den kan förvänta sig vad gäller schema, bussar och så vidare. Ni har väl sett hur många bussar som gått sönder den senaste tiden i Kalmar och på Öland? Dem stackars bussarna sjunger nästan på sista versen, men det är sista året dem alla körs för i augusti 2017 byts dem ut mot nya. Och då är förhoppningsvis alla busschaufförer glada och pigga på att köra buss. Fram tills dess… Ja, vi får stå ut med bussarna och deras egenheter.

Foto: Giulia Bertelli

Jag kan som tidigare skrivet i något blogginlägg inte göra bara en sak åt gången. Oftast sitter jag med X antal grejer och gör dem samtidigt. Jag har liksom inte tillräckligt med fokus att fokusera med på en enda sak, utan jag måste dela upp fokuset på flera grejer som får olika mycket tid beroende på hur mycket jag vill göra dem, få dem färdiga etcetera.

Därav blir det en hel del saker som ligger i mina gömmor och väntar på sin tur. Jag kan hyperfokusera på en sak X antal minuter, timmar, dagar, veckor, månader, år för att sen vara totalt ointresserad av den i samma tidslängd mer eller mindre. Sen dyker intresset upp igen och så upprepas processen. Andra intressen stannar kvar på en helt annan nivå. Som stickningen, djur, ritandet och skrivandet. Väldigt ofta roterar dessa intressen. Ena dagen kan jag vakna upp med ett behov av att sticka, andra dagen måste jag bara rita, tredje dagen skriva… Ja, ni fattar (hoppas jag). Det är det här behovet, en “craving”, av att alltid göra något, att inte sitta still och inte göra något, som driver mig till att göra saker hela tiden. Att hela tiden prova nya hantverk, att konstant se om min hjärna klarar av att lista ut hur ett hantverk ska göras och, om jag inte lyckas lista ut hur någon annan gör det, hitta mitt eget sätt att få fram samma resultat som någon annan person. Jag måste göra någonting hela tiden annars blir jag galen. Jag kan inte slappna av om jag inte sätter händerna i arbete. Först när händerna har något att arbeta med slappnar jag av. Om jag inte ska sova, då är det ljudbok och en stekpanna som gäller.

Foto: Luis Llerena

Men hur gick NaNo? Tja, inte som jag ville. För det första tog jobbet en massa energi från mig. För det andra så jobbade jag nästintill bara eftermiddag- och kvällspass hela november. Och för det tredje så känns det som att jag sov mig igenom hela NaNo. Den som följer mig på fb kanske såg när jag postade en länk till en intervju jag var med i på 24 Kalmars sida (och för den som missade länken så finns den >>här<<). Woho för exponering! Samtidigt som jag ville synliggöra NaNoWriMo mer i åtminstone Kalmar län så ville jag inte att folk skulle läsa om mig och få reda på mer om vad jag gör. Jag är ju bara en busschaufför för fan! En enkel människa med ett helt annat liv än det uppdiktade författarlivet. En busschaufför som vann NaNo och spenderade pengar på att köpa ett (väldigt dyrt enligt mig) skrivprogram till datorn. Och då fick jag ändå halva priset i rabatt som pris för att jag vunnit NaNo. Med 62 999 ord. Jag vet inte hur jag lyckades trycka ur mig så många ord. Tro mig, jag är slut, därför kommer detta blogginlägg en vecka senare. Det och jag har varit sjuk. Hej ont i örat och förkylning!